AMSTERDAM

Mellan Amsterdam och Sverige är det många mil.

Jag har en fetish.

with 3 comments

Idag var jag på IKEA för andra gången denna helgen. Det måste betyda att jag har ser IKEA som en fetish, en symbol för något övernaturligt och att affären har makt över människor. Se bara på mig. Det är ju löjligt.

Det finns något trösterikt med IKEA när man bor utomlands. Det är inte köttbullarna. Det är att man kan känna igen sig själv, sin kultur och sin barndom i varenda ett IKEA-varuhus världen över. Att gå genom gångarna är som att gå igenom mitt liv. Först kommer man in och där ligger restaurangen lite till vänster från ingången. Minnena från besöken som liten när köttbullarna, varmkorven och mjukglassen låg på topp på önskelistan. Jag kan fortfarande komma ihåg hur jag blev exalterad vid kassorna för det betydde att vi var nära mjukglassen. Den är nästan gratis, något som varje förälder kan unna sitt/sina barn och använda som muta. Perfekt tänkt av Ingvar & co.

Lite längre fram börjar vardagsrummen och dess soffor. Med dessa som minnesbryggor kommer jag tillbaka till den tiden då jag först flyttade hemifrån, när folk började plugga på universitet – en tid fylld av Klippan och Billy, en tid fylld av frihet. Dessa möbler får stå för de första stapplande steg som självständiga för många av oss.

Hyllorna är nästa avdelning. En avdelning för de som har hittat varandra och ska flytta ihop. Var gör man av sin tv, böckerna och respektive samlingar av grejer som ens partner hatar. Var ställer man de där prydnadsgrejorna som onekligen dyker upp på födelsedagar, bröllop, dop genom livet? Just det, i bokhyllan. De flesta singlar jag känner har ingen bokhylla med skåp och  vitrin. De har hyllplan eller en bokhylla med bara böcker. Så det är avdelningen var de gängade, förälskade, kompromissande håller hus.

Långsamt men säkert kommer vi till avdelningar jag aldrig haft något att göra med. Sovrumsmöblemang, garderober, hallmöbler, grovköksinredningar – alldeles för vuxet och familjeaktigt för mig. Men också ett tecken på den jag är, det liv jag valt. Inga barn, ingen hus, ingen bil. Det är ett liv jag valde bort tillsammans med PAX och Stolmen.

Ner för trappan där tar delen vid som är det liv jag lever nu. Det är köksavdelningen med alla de där lekfulla och billiga småprylarna. Saker som är fantastiska men inte behöver vårdas, lite som min situation nu. Jag tar det som det går, om ett glas går sönder gör det inte så mycket och det samma gäller mina dagar. Om jag inte gör något spännande en dag så kommer det fler. Just nu har jag tid.

Att det sen på slutet finns en affär som säljer lantchips, sill och knäckebröd gör det inte svårare att få mig dit.

Advertisements

Written by magnus

September 28, 2008 at 5:31 pm

Posted in Uncategorized

3 Responses

Subscribe to comments with RSS.

  1. Och lantchipsen, dom osaltade, är sanslöst goda!

    Elisabet

    September 28, 2008 at 6:11 pm

  2. Yepp, så är det. Men du tycks mig vara en sån där som skulle vara kapabel att installera den där grovköksinredningen om du skulle få för dig att få hem en sådan. Här skulle det vara kört. Men använda köksprylarna kan vi också.

    annannan

    September 28, 2008 at 8:07 pm

  3. Hmmm… – Skåne är Skåne – eller ? 🙂

    Josef Boberg

    September 29, 2008 at 11:56 am


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: