AMSTERDAM

Mellan Amsterdam och Sverige är det många mil.

Stil

with 3 comments

För ett tag sen var jag i Berlin för att gå på en fest hos min gode vän Michael. Förutom att det som alltid var en bra fest med otippat fula outfits – festen hade ett tema, så lyckades jag ha på mig den absolut fulaste. Kanske det kommer bildbevis på detta spektakel.

Men det var inte min ypperliga känsla för stil det skulle handla om. Vid Alexanderplatz lyckades vi hitta en Kneipe som inte går av för hackor. Dels är det öppet 24-timmar, vilket alltid comes handy när man har behov av ett glas på morronkvisten. Vi hade detta behov runt lunchkvisten. Desstom är deras uteservering, två bord, placerad ungefär 25 cm från spårvagnsspåren så det är lätt att ta sig hem.

När vi var hemma i Sverige på semester la jag om mina dryckesvanor, från vin till öl. Vilket kanske inte är så konstigt när man måste pantsätta alla sina tillgångar för att ha råd med ett glas vin i det gamla hemlandet. Men här såg jag mannen brevid mig sitta med ett vinglas som inte gick av för hackor. A blast from the past.

Antingen så dricks det inte så mycket vin i denna Kneipe eller så finns det någon i djupa Bayern som tillverkar dem fortfarande (glas har en tendens att gå sönder). Men det fanns inget alternativ, skit i ölen här ska det drickas vin. Jag ville känna mina läppar mot detta smäckra glas kant. Något jag sen kom att ångra, för det måste ha varit sydtyskt kattpiss de serverade. Men det var någonstans värt för att få greppa detta glas stadiga fot och skåla.

Någonstans djupt nere i min barndomsminnen kommer jag ihåg att våra grannar hade liknande glas men med graverade vinkrankor. Jag tyckte att det var höjden av smakfullhet. Det var minnsan annat än mina föräldrars trista Ittala.

Advertisements

Written by magnus

August 23, 2008 at 3:59 pm

Posted in Uncategorized

3 Responses

Subscribe to comments with RSS.

  1. Så roligt att läsa dig igen, Magnus!

    Du har såna krumeluriga tankar .., jag blir g l a d av dem.

    Elisabet

    August 28, 2008 at 7:21 am

  2. Och då hade dina föräldrar förstås inte kaffekoppar i orange, grönt och rökfärgat glas heller? Hör av dig om du behöver bearbeta gemensamma trauman med en som förstår.

    annannan

    August 30, 2008 at 6:24 am

  3. Elisabet: Tack…..det kan behövas lite glädje

    Annannan: Jag tror att de var i brunt och andra jordfärger. Dessutom har jag tagit över kaffemuggarna, vitglaserat stengods med en brun kant undertill från Klosterkeramik i Ystad – det borde du känna till.
    Trauman, nu vill jag veta.

    magnus

    September 2, 2008 at 1:16 pm


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: